Det har allt varit ett bra år

Mina mest gillade bilder och filmer på instagram. Och då är ju detta så klart en bråkdel av allt jag gjort detta år. Många resor blev det. Edingburgh, Köpenhamn, Nerja, Småland, Västkusten, Prag, Linköping. Och så klart Sundsvall, Nyköping och Husum för häng med fina personer. Inte att glömma, Kvarngrund. Tror bestämt att den där helgen i juli på Kvarnis är en av de bästa helgerna jag fått uppleva i livet. Att få ha nästan alla bra personer samlade på ett och samma ställe. Det stället. Och sen i solnedgång bli friad till av han jag vill leva livet med. Glömmer det aldrig. 

Andra bra grejer detta år: Vi fick äntligen flytta in i vår egen lägenhet, Rickard tog examen (så stolt), Rune föddes, jag började i kör och i thaiboxning, mormor fyllde 70, jag fick se både Mumford & Sons och Håkan, jag började på riktigt att gilla mitt jobb, jag fick åka skidor åtminstone en gång, Karin och Kristoffer blev våra grannar, jag fick en hel sommarhelg med Halda, Emmas 25-årsfest var episk och ja, så himla mycket mer. Jag glömmer så klart hälften. Men summan av kardemumman är i alla fall att det varit ett himla fint år. Återigen känner jag tacksamhet. Att få vakna upp i en säng med tak över huvudet. Få gå till ett jobb som känns kul. Att få ha de jag älskar nära. Efter detta år känns det väldigt påtagligt och tydligt att alla människor i världen inte har det så. Och jag är tacksam över den tur jag haft att få födas i detta land och växa upp bland de människor som format och fortfarande formar mig. Skulle inte vilja ha det på något annat sätt. 

Gott nytt år fina. Nu gör vi 2017 till ett generöst, varmt och hoppfullt år!

Oktober kom snabbt men jag lever fortfarande på våren

Nu har morfar önskat lite påfyllning i detta ekande tomrum så ett inlägg kommer här serverat. Min hjärna har dock tagit helg så jag gör det enkelt och kör på en lista från hederliga google. Passar på att slänga in lite bilder från senaste halvåret (som kanske inte har med listan att göra egentligen).

Vad gör du just nu?
Sitter i soffan precis hemkommen från en fredags-aw med några av mina kollegor. Trött men glad. Öl, pizza och pingis är ju en oslagbar kombo.

Vad skrämmer dig?
Att jag aldrig upplevt riktigt djup sorg. Vet liksom inte hur jag skulle reagera om något fruktansvärt hände.

Vad peppar dig?
Musik. Dans. Ett svettigt boxningspass. Sommarkvällar. Och människor som är så där underbart bra på att få en att skratta så att det gör ont i magen.

Vad vill du ha som huvudsyssla om fem år?
Jag vet inte. Men jag pysslar gärna med något som inte känns motigt att gå till på dagarna där jag har möjlighet att vara flexibel i tider och arbetsuppgifter.

Vad får dig att gråta?
Det mesta som är sorgligt eller bara väldigt väldigt fint. Är väldigt lättrörd i allmänhet.

Vad är det sista du tänker innan du somnar?
Fan, nu blir det mindre än sex timmars sömn igen...

Vad måste du ha hemma i matväg?
Har inget jättemåste egentligen, men gärna sånt som går snabbt att göra i ordning eller bara ta med sig. Typ kvarg.

Vad läser du just nu?
Allt jag inte minns av Jonas Hasen Khemiri och Stanna av Flora Wiström.

Vad är skönt?
Att få ta av sig skorna efter en hel jäkla dag. Att göra listor och bocka av saker. När Crisse kliar mig på ryggen.

Vad gör du när du är arg?
Pratar ofta med någon om det. Behöver liksom pysa ur. Sen gör jag gärna något för att tänka på annat, typ träna eller sjunga.

Vad är din vanligaste hälsningsfras på sms?
Hej gulle!

Vad är du avundsjuk på?
Folk som jobbar deltid och ändå har en superlön.

Vad brukar folk kalla dig?
Helena, Hellen, Hellelena, Helena med H, Hp, Helda, Fisen, Korven, Pruppis, älskling.

Vad är det viktigaste som finns?
Att vi tar hand om varandra.

Vad är ingredienserna för en bra utekväll?
Spännande diskussioner, peppig musik, vin och dans. Och gärna ett uteställe med varierat utbud på aktiviteter. Typ Trädgården.

Vad är det gulligaste som finns?
Ty det här:

Vad såg du senast på en scen?
Min chef och kollega som mimade till Barbie girl tillsammans. Episkt.

Vad vill du rekomendera?
Florence + The Machines låt Wish that you were here.

But I lift up my eyes to a new high, and indeed there would be time.

Mumford & sons, Baaba maal - There will be time spelas i mina lurar. Crisse ligger alldeles intill mig. Jag bläddrar igenom bilder från senaste månaderna. Klickar vidare och möts av en fin vän efter en annan. Och jag kan inte vara annat än tacksam. Trots motgångar, tuffa besked, nära och kära som bor för långt borta, tid som bara går utan att en hinner fånga den. Ja de går att göra en lång lista över negativa saker i livet. Men för mig räcker det med att titta på dessa bilder. Att påminnas om vilka minnen en samlar på sig, för att känna att det inte gör något. Det finns så mycket bra i livet också, vilket gör att vågskålen för det mesta tippar över mot det positiva. Och det är jag så otroligt tacksam för.

Nytt år, nytt inlägg.

Ett litet hej kanske vore på sin plats. Det var ju bra längesen nu. Hej hej morfar! Hur är livet just nu då? Ganska så bra faktiskt. Jag jobbar på som coach och biträdande enhetschef på Resursteamet och trivs superbra med det. Efter en lite för tung höst jobbmässigt känns det bra med nytt år, ljusare dagar och lite mer energi. Jag bygger sakta men säkert upp det som i princip föll ihop i höstas. Det är fint. Att bygga upp istället för att rasa samman. 2016 ska jag lyssna mer på mig själv och inte ställa så höga krav. Jag vet att jag är bra och att jag gör tillräckligt. Måste bara förlika mig med den tanken.

I fredags skålade jag och Crisse för två braiga saker. Dels för att vi fått nycklarna till vår alldeles egna bostadsrätt som är så fin och så bra och så perfekt att jag inte vet vad. Och också för att Crisse tagit examen och kan titulera sig som tvättäkta journalist. Med jobb på TT dessutom! Han är en riktig stjärna min grabb. Du gör mig stolt varje dag.

Vardagen springer förbi och helgerna lika så. Men det här året ska jag inte låta det bli så jämt. Det här året ska jag orka mer. Lägga tid på det och de som ligger mig närmast hjärtat. Ta tag i saker och göra. Inte vara bekväm och inte tänka så mycket. Det blir nog bra. Ser dessutom fram emot våren med ett sådant extremt pirr. Har två resor inplanerade plus att tre av mina vänner (varav en är min allra bästa Lisa) ska bli mammor. Alltså kan ni förstå?! Blir lycklig varje gång jag tänker på det. Så himla fint.

Så ja, förväntningarna på 2016 är stora. Men jag tror banne mig på det här året. Jag har bestämt mig för att jag ska må bra och att jag framför allt ska lägga energi på tiden utanför jobbet. Det är där livet måste få ta plats. Ja så får det bli. 

Vi kanske hörs igen om ett år. Eller innan det. Det får vi se.

Sommarens guldkorn

Nu när oktobers första dagar tar plats i kalendern tänkte jag att det kunde vara fint att minnas sommarens bravader. Jag jobbade ju en hel del, men trots det hann jag göra så många fantastiskt roliga grejer. Sommaren har bland annat gett mig nyfunna vänner, solbränd hud, kära återseenden, bad i hav och sjö, Kvarngrund, konserter, resor och självklart en massa skratt. Och faktiskt en hel del insikt också. Insikt i vad jag värdesätter här i livet. En riktigt bra sommar blev det. Och jag är inte ett dugg förvånad med tanke på alla braiga personer jag fått spendera den med.

Tacksamhet

Jag känner så mycket nu. När jag är ledsen är klumpen i magen enorm. När jag känner glädje pumpar lyckorus genom kroppen. När jag är kär är jag så förbannat jävla kär att jag inte kan titta på honom utan att tänka att hur, hur kan han vara min? När stressen trycker på kan jag knappt andas. Men när lugnet infinner sig kan jag känna ro. Att bara vara nu. Jag vet inte om det är jobbet som spetsat mina känselspröt. Jobbet lär mig ständigt hur jag kan känna in andra och kanske också hur jag kan känna in mig själv. Hela känsloregistret. Verkligen känna känslan till sin yttersta spets. Och det är så jäkla häftigt. Jag älskar rena, tydliga och starka känslor. Även om det ibland blir för mycket. Den senaste månaden har en känsla varit extra stark. Tacksamhet. Jag gråter flera gånger i veckan för att jag är så tacksam. Tacksam för allt och alla jag har runtomkring mig. Att jag får leva det här livet. Men det är läskigt att känna så. Tacksamhet skapar en rädsla för att det en har ska försvinna. Att en inte alltid ska få känna så här. Och det är den känslan jag försöker komma underfund med just nu. Hur jag kan visa tacksamhet för att få känna just det, tacksamhet. 

Med dessa djupa funderingar signar jag ut. Tack du fantastiska värld för att du finns för mig.

Kaffe och söndagsro

Ja men hallå ja! Det här verkar ju ha blivit lite av ett "komma och gå"-ställe. Men så är det ju också mitt ställe så visst fan är det okej. Nu är jag här i alla fall. Sitter i detta nu och avnjuter en kopp kaffe och känner ro i kroppen. Brukar vanligtvis ha lite smått söndagsångest men tror att fredags-after worken som avrundade veckan lyckats förinta den känslan den här gången. Har ju så djävulskt roliga och peppiga kollegor. Hur är det möjligt att de lyckas rekrytera så bra människor (inklusive mig själv då hehe)? Öppna, ödmjuka, bjuder på sig själva. Och inte motvilliga till varken rundpingis, sing star eller Twister. Och då pratar vi också om medelålders-folket på företaget. Minst lika sköna de å!

Hur som haver, nåväl, vilket som osv. Nu ska jag dricka upp kaffet och bege mig in mot stan. Shopping står på agendan vilket var en hel jäkla evighet sedan. Får en presentkort i födelsedagspresent måste de ju självklart utnyttjas. Efter att jag gjort stan ska jag ladda för en ny jobbvecka och pussa massa på Crisse. Åker han iväg en hel helg för jobb på Sweden Rock får han allt räkna med en klängig flickvän när han kommer hem. Japp, that's the deal!