Mitt hjärta är en bomb

Vad har jag inte redan sagt till dig. Yrat efter midnatt. Hållit dig vaken och trackat dig. Med teorier om att sakna rutiner. Hur längtan blivit någonting vi vinner på med tiden.

Försvinner i nuet, försöker spara känslan. Så jag kan plocka fram den när jag är ensam. Lågan är tänd så dra ner på dimmern. Världen får vänta till sen. Stubinen brinner.

Om jag fick spola tillbaka till ett tillfälle denna sommar:

Rålisparken

Nog för att jag har trivts på jobbet i sommar, men det här med ledighet är ju bra skönt. Idag har ledigheten spenderats i Stockholm med min grabb och just nu befinner vi oss i Rålisparken och inväntar vår allra första utebio. Mysigare än så blir det nog inte på en söndag.

Just nu:

Sitter i trädgården under myggnätet och försöker andas in det sista av Sundsvalls sommar. För imorgon bär det av mot Uppsala och om sisådär två och en halv vecka börjar vardagslivet igen. Måste säga att det känns rätt fint, även om jag gärna haft lite mer tid här i Svallis. Men så känns det ju varje gång när augustis dagar börjar närma sig 31. Alltid är det någon person en träffat för lite, platser en önskar att en fick besöka lite mer och saker en önskar att en gjort åtminstone fler än en gång. Men det är väl det som är själva charmen med sommaren. Det är ju det som skapar längtan. Längtan efter ytterligare tre månader med ljusa kvällar, drömska ängar och friskande hav. Sommar-Sverige. Det är nog allt det finaste jag vet.