Alltså vad i helvete hände med de här tre åren? Helt sjukt. Och just nu känner jag bara - FAN. Fan för att det är över. Fan för att jag inte längre ska få gå i samma klass som alla dessa sköningar jag lärt känna. Fan för att jag kanske gått på min sista beteendevetargasque. Och fan för att studentlivet börjar lida mot sitt slut. För trots att jag ska läsa lite annat till hösten gör det ju ändå det. Närmar sig slutet. Och det gör mig lite vemodig när jag tänker på det, för den här tiden har fan i mig varit den bästa tiden i livet (mycket fan nu). Låter så jäkla klyschigt, men gud vad jag rent ut sagt gråtit av lycka många gånger under dessa år. Senast på gasquen i lördags när Johan så klart skulle hålla tal om bästa, finaste, absolut underbaraste faddergänget. Och när jag och Karren stod på toaletten och blev sentimentala över hur fint det är att vi kommit så nära varandra hon och jag.
Åh. Fan alltså.
.jpeg)
.jpeg)
.jpeg)
