Livets bergochdal-bana

Fan vad deppig man var i inlägget innan då. Kul tjej liksom. Känner mig fortfarande oerhört instabil på i princip alla plan i livet just nu, men skillnaden från i måndags är nog att jag nu kommit till insikt (med mycket hjälp av min kära mor). En insikt som säger att jag helt enkelt bara måste hitta mitt egna sätt att hantera dessa ångestvågor på och kanske inte överanalysera alla känslor så mycket. Ibland mår man bara allmänt dåligt, och då måste man låta sig själv göra det också.

Nu till något roligare! På lördag har jag och min kära norrlänning till klasskompis Andreas ordnat en halloweenfest i samarbete med beteendevetarföreningen. Främst för att det är väldigt kul att spöka ut sig, dansa och socialisera med kuliga beteendevetare, men också för att tvinga de nya ettorna att gå med i föreningen. Är man inte med får man nämligen inte komma, hehehe. Nu till mitt dilemma. OUTFIT. Förra året var jag ju Lady Gaga vilket blev otroligt lyckat, men vill ju inte vara samma i år igen. Just nu står valet mellan två olika alternativ: Lisbeth Salander eller psycho-brud som äter upp alla sina män. Lutar nog mot det sistnämnda. Typ något i den här stilen:

Vad tror ni om det?

Så många frågor men så få svar

Varför vaknar jag med grov ångest varje morgon? Varför vill min mage inte må bra? Varför blir jag jätteyr i huvudet varenda gång jag lägger mig ner? Varför släpper inte min förkylning? Varför vill jag grina minst fem gånger om dagen? Varför har jag så lite motivation att jag inte ens vill laga middag längre? Varför ska den jobbigaste och tuffaste kursen på länge äga rum just nu? Varför känns livet allmänt jävla dåligt varje dag?

Varför varför VARFÖR?

Nu ska hjärncellerna slita

Tja tja. Sitter på skolan nu och ska plugga lite. Hörde ni? PLUGGA. Ett ord som inte använts överdrivet mycket i den här bloggen på slutet. Men så är det i alla fall. Tenta om exakt två veckor så nu är det bara att ta sig i kragen och börja. Går lite trögt dock. Blir mest sånt här istället hehehe:

Har förresten valt vilket ämne jag ska läsa på B- och C-nivå nu (vi får ju välja mellan psykologi, sociologi och pedagogik). Jag valde pedagogik med inriktning mot vuxna och arbetsliv. Eller PIVA som vi också kallar det. Tror det kommer bli kul. Organisation och gupprocesser ska vi bland annat läsa. Låter ju faktiskt sjukt intressant. Så till våren blir man en äkta liten pedagogare. Men, ska jag lyckas med det bör jag ju åter gå till studierna. Hej och hå, kämpa på!

Oktobers höjdpunkt

Idag är det 16:e oktober och det är inte vilken dag som helst. Detta är nämligen dagen mellan mina två bästa vänners födelsedagar. För 21 år sedan hade Lotta nyligen klämt ut sin allra första unge och Else-Marie var bara några timmar från att klämma ut sin tredje. Att dessa två små bäbisar ca sexton år senare skulle korsa sina vägar med min är nog en av de bästa händelserna som hänt i mitt liv. Det fascinerar mig så himla mycket att man bara kan klicka så jävla bra med vissa människor, och detta gör jag utan tvekan med er. Vi är som de där klossarna man fick leka med som barn. Ni vet trekants-klossen, fyrkants-klossen och den runda klossen som alla skulle ner i en låda med passande hål? Alla klossar har helt olika egenskaper och former men de vill ner i samma låda och där trivs de oerhört bra ihop. Väldigt olika men inte komplett utan varandra.

Grattis mina småklossar Emma och Lisa på födelsedagen. Love you.

Remember the titans

Nu tänkte jag berätta om fadder-tack-festen som ettorna höll för oss i fredags. Känner att jag bara måste göra det för den var så jävla bra.

Den enda information vi fått innan festen var att vi skulle samlas i Vasaparken 17:00 och att temat var black and white. Väl där ser vi ingen av ettorna. Endast vi faddrar är i parken och vi börjar undra om de kanske står i nån buske i närheten och skrattar åt oss. Till slut kommer i alla fall en utav dem och hon säger att vi ska låsa fast våra cyklar för de kommer tydligen inte att behövas. Här börjar vi bli lite fundersamma. Vi hade nämligen av misstag fått nys om att vi skulle vara i Flogsta senare på kvällen och att gå ända dit var kanske inte alla så jättetaggade på. Vi låser dock fast cyklarna och går sedan till en fotbollsplan där vi tydligen ska vänta ett tag. Här börjar jag bli nervös på riktigt. Nu har jag absolut INGEN aning om vad som ska hända och när kontrollen sakta glider ur mina händer blir jag rädd som en liten treåring. Efter ca fem minuters väntan slirar en stor, vit skåpbil in på grusplanen och ut ur denna hoppar tre grabbar med nylonstrumpbyxor över huvudet. De börjar skrika att vi ska ta på oss ögonbindlar, dricka ur flaskor de har med sig och att alla ska tränga ihop sig i skåpbilen. Hela tiden avslutar de dessa “hotfulla” uppmaningarna med att med världens mjukaste stämmor säga "om ni vill". Haha så jäkla gulliga :') När vi väl tryckt ihop oss elva "blinda" faddrar i skåpbilen bär det av. Kolsvart, jättevarmt och en galning till chaufför. Det blev ju inte bara ett varv i rondellerna om man säger så. Men vi var glada (och redan lite småfulla på det vi fått dricka) och peppade och sjöng hela vägen. Tillslut fick vi kliva ur bilen och leddes på led in i en lokal. När vi väl tar av oss ögonbindlarna står alla ettor uppradade vid findukade bord och applåderar åt oss faddrar. Jag blev helt ärligt tårögd och alldeles rörd av detta. De hade fixat mat, höll superfina tal och såg till så att vi alltid hade något att dricka. Efter middagen blev det ölpingis och massa andra roliga lekar och senare på kvällen drog vi på Värmlands och dansade loss ända till stängning. Så galet fin kväll och så himla underbara ettor vi har alltså. De kunde inte ha visat sin uppskattning på ett finare sätt.

I och med detta är nollningen HELT över (så nu blir det lite mindre festande framöver morfar). Den här tiden har verkligen varit så himla mycket roligare än vad jag väntat mig och jag kan fortfarande inte förstå hur det kunde ta slut så himla fort. Nedan kommer en bildbomb från festen! Ursäkta att den dåliga kvalitén på vissa bilder. (Kan kanske bero på att vi blev bjudna på all dryck under hela kvällen hehehehe…...)

 

 

 

 

 

  

 

 

 

 

 

 

Slut som artist

Så slut och trött i min lilla, lilla kropp. Körde dubbla träningspass idag vilket tog ut sin rätt om man säger så. Och imorgon blir det spinning 07:00. Känner att jag har ett träningsflow nu så lika bra att hålla det uppe. Försöker jäms med detta även att plugga men det blir tyvärr lite bortprioriterat. Kan kanske bero på att träningen ger mig lite starkare endorfinkickar än plugget..... Men ska göra mitt bästa för att balansera upp det hela framöver. Måste göra det.

Imorgon kväll vankas det fadder-tack-fest. Ettorna ska alltså tacka oss faddrar för den grymma nollningen vi anordnat med en fest. Enligt vissa källor böra vi vara beredda på rejäl payback. Eftersom vi varit så "snälla" mot dem ska de tydligen vara lika "snälla" tillbaka. Hjälp. Blir typ nervös. Men det ska nog gå bra. Hoppas på att inte bli totalt nedsupen...................... :)

Som en liten godnatthälsning kommer här en hel drös med bilder från Sundsvallsvistelsen:

Längtar nästan tillbaka lite

Alltså coolhetsfaktorn på dessa bilder. Oj oj oj. När jag hittade de här i en liten mapp på datorn började jag först skratta, men sen blev jag så himla nostalgisk på något sätt. Saknar nästan mitt lilla korridorsrum och livet som nybliven student lite. Sernanders väg 4 var ju faktiskt mitt första EGNA hem och trots att jag delade kök med massa andra och hade vägglöss större delen av tiden var det ju ändå hemma. Fjolårets frisyr var ju inte så pjåkig heller. Kort är ju jäkligt snyggt det med. Hur som helst så känns första året i Uppsala och Flogsta så himla långt bort. Nästan som ett helt annat liv. Som man alltid säger så går ju tiden så galet fort, hela tiden.

Nåväl, nu ska jag masa mig till sängen. Känner redan av träningsvärken sen det sjuka passet jag var på förut idag. Kunde knappt andas vissa gånger och det brände i precis alla muskler. Så jäkla konstigt att jag faktiskt tänker gå på samma pass igen. Borde vara skrämd för livet.