Fixar-Helena är igång igen

Så här ser jag ut när jag precis lyckats byta lysrör i köket. Lycklig över att det inte alls var speciellt komplicerat. (Mycket mer komplicerat att lista ut hur man skulle få loss det gamla, ojoj). Klick sa det i alla fall och nu sitter det antagligen där för resterande delen av min tid i denna lya. SKÖNT.

Jag vet att det bara blivit bilder på mig själv här i bloggen på slutet. Men erkänn, ni gillare ju ;) Skämt åsido så SKA jag lägga upp bilder på lägenheten snart. Måste bara knäppa lite fina interiörbilder så jag gör denna lyxvåning rättvisa! Sen är det ju gasque på fredag (!!!!!), som jag och Sara har planerat helt själva. Kan ni förstå? Programmet är grymt och jag är taggad. Supertaggad. För taggad. Åh gud så kul det ska bli. Då ska jag försöka knäppa lite bilder också tänkte jag.

Nåväl, nu ska jag svira om till festkläder och kanske locka kalufsen lite. Nollorna har skrivit första tentan idag och självklart har vi faddrar fixat tentafest. Det komiska i det hela är att vi får vår hemtenta imorgon. HAHA. Tajmingen är som sagt underbar ibland.

Mys ba mys

Typ så här har jag legat hela dagen. One piece, tjocksockar och duntäcke. Ultraversionen av att mysa kan man ju lugnt säga. Och så mycket mer än så här planerar jag faktiskt inte att göra idag heller. Möjligtvis masa mig iväg till Studentvägen 22 och se om bygget överlevde inflyttningsfesten igår. Med två så städflitiga pojkar som hyresgäster gissar jag på ja.

Visste ni att den där konstiga tjejen på Djäknegatan 5 äter kattmat?

Har precis ätit första middagen vid salongsbordet. Är egentligen bara ett litet barbord som står inne i vardagsrummet men det kan vi ignorera. Håll kvar den där pampiga bilden av en lyxig matsal ni hade i huvudet från början! Nåväl, denna middag har jag avnjutit i min ensamhet och den exklusiva rätten bestod av en skink- och ostpaj. Som man värmer i micron... Resterande delen av kvällen ser ut som sådan: Diska, sy fast en knapp på ett par byxor och eventuellt titta på något tråkigt skitprogram på TV. Efter att jag matat mina tolv katter förstås................................ :)

Forever alone.


Update! Lyckades precis bjuda in mig själv på en förfest hehehehehehe ;) Lite skrämmande att jag är i ett sånt JÄVULSKT stort behov av planer för kvällen när jag vet att jag ändå ska på en skitrolig fest imorgon och dessutom gör grejer näst intill jämt nu under nollningen. Borde värdera den här kvällen bättre... Fast nä.

Oktobers mål: jobba på min bristande karaktär.

* Partytjejen *

"Och som du kanske redan vet, jag är oslagbar. Jag far hellre framåt mot min vilja än jag vänder." - Jag är hos dig igen

Är så jäkla tankspridd nu för tiden. Kan inte fokusera på en sak åt gången. Miljoner tankar trängs i mitt huvud samtidigt och jag känner att det är en del saker jag måste ta tag i när det kommer till mig själv för att kunna hitta lugnet. Nummer ett på listan är TRÄNING. Dels för att jag för tillfället känner mig väldigt ur form med sommaren kvar i kroppen och sen nollning på det. Men även för att jag med hundra procent säkerhet vet att jag mår så himla bra när träning finns i min vardag. Saknar det galet mycket.

På tala om nollning måste jag bara säga att de nya "ettorna" är så himla fina hela bunten. Supertaggade på det mesta och jäkligt roliga. Och under de här två första veckorna har jag kommit fram till två saker. För det första är det så galet kul att lära känna nya människor. Jag bara älskar det. Speciellt känslan som uppstår när man inser att wow, vi klickar ju! Och sen kan man sitta en hel kväll i djupa diskussioner om livet eller något annat trevligt som faller en i smaken. Men trots att det är kul att lära känna nytt folk känns det för det andra så jäkla bra att vara fadder och inte ny, nervös liten beteendevetare. Alla grupperingar och försök till att hitta någon som är någorlunda lik en själv blir så tydliga nu när man får stå på sidan och iaktta allt. Man minns ju själv känslan. 40 nya ansikten och allt man ville var att hitta en stabil plats i den här stora, läskiga folkmassan. Och det gjorde man ju till slut. Nu har jag mitt lilla gäng och vi vet precis vart vi har varandra. Och det är det som är så jäkla skönt. Skönt att vara fadder och få känna sig som en liten hönsmamma istället. En stabil klippa i stormen.

Här kommer en drös med bilder från alla roligheter jag sysslat med på sistone: