2012, del 3

Det var en skön känsla att komma tillbaka till Uppsala efter sommaren, även om jag så klart saknade Sundsvall redan när jag klev av tåget. Det bästa med att komma tillbaka var att få träffa alla i faddergänget igen. Vissa hade man inte sett på flera månader och det var så kul att få prata ikapp och bara krama om varandra. Till att börja med åkte vi på en dagskryssning till Åland och utnyttjade taxfreen till fullo för att ladda upp inför den kommande nollningen. För att teambuilda ordentligt åkte vi dessutom till Sunnanö camping där vi hyrt stugor en hel helg. Dagarna innehöll femkamp, bad, armhävningstävling (deltog som enda tjej), grillning, kurra gömma mitt i natten, nollningsplanering och så klart nollningspepp till tusen. Vi var alla så himla pirriga och spända på vilka som skulle börja läsa programmet. Jag minns att det var både kul och läskigt på samma gång att inte alls veta vad vi hade att vänta oss den kommande månaden.

Men tillslut så var det dags. Dagen hade kommit och alla vi faddrar stod i ett klassrum i full utstyrsel redo att äntra klassrummet där alla nollor satt och väntade. Minuterna kändes som timmar och vi pendlade från att skratta hysteriskt till att gå runt i rummet knäppt tysta. Så sjukt vad nervösa vi var. Men allt släppte redan när vi gick in i klassrummet, och från och med den dagen började en av de roligaste månaderna jag upplevt. Är nu i efterhand så himla glad över att jag bestämde mig för att vara fadder. Först och främst så har jag verkligen lärt mig så otroligt mycket. Bara att prata inför folk och utveckla min sociala sida. Så himla utvecklande på det personliga planet. Men framför allt så har jag ju fått lära känna så många nya, fina människor. Dom visade sig verkligen vara underbara hela bunten och det är bara så himla fint vilken uppskattning dom visat. Gud vad dessa nollor har fått en att skratta alltså.

Under nollningen hände det ju grejer i princip hela tiden så när den var över i början av oktober blev det ganska tomt. Som tur var fylldes tiden ut av lite olika fester och annat kul. Peter och Rickard flyttade ju bland annat ihop denna höst och självklart skulle det firas med en inflyttningsfest. Lägenheten fylldes till max och festen hölls tillslut även ute i korridoren. I oktober åkte vi även till Sundsvall en sväng för att lyssna på Lilla sällskapet som skulle spela på Stadshuset. En bra kväll med rolig förfest hemma hos Linn på Hjorten. Jag och Rickard hann även med ett litet skogsäventyr i Hällsjö. Tillsammans med Texas gick vi ut i skogen och andades frisk luft och filosoferade lite. Väldigt fint.

Tiden efter nollningen känns som en enda röra och jag har verkligen svårt att urskilja vad jag gjorde och när. Jocke var i alla fall här över en helg och vi strosade på stan, lagade god mat och bara pratade ikapp om allt som hänt den senaste tiden. En väldigt bra helg. När Icona pop spelade på Vdala var vi ett gäng som hade förfest hos mig. Rolig kväll men minns tyvärr inte så mycket. Trots att det inte blev livligare än vanligt har jag ändå sjuka minnesluckor sen just den kvällen. Konstigt det där. Någon vecka senare var det dags för halloweenfest med Beteendevetarföreningen. Själv var jag utklädd till pumpa och skuttade runt i orange tyllkjol och gravidmage hela kvällen. För det är ju alltid kul. Sen kom ju även världens bästa, finaste, snyggaste Lisa till Uppsala och hälsade på en hel helg. Den här gången bodde Lisa och Emma hemma hos mig och helgen fylldes med lunch på Stocken, dubbla fester, mysigt bakishäng, brunch, hamburgare på GH och filmkväll hos Peter bland annat. Och som vanligt när hon hoppade på bussen till Arlanda kändes det så himla tomt och ledsamt för att hon inte alltid är här i Uppsala. Bästa Lisa.

November tenderar ju att vara en ganska tråkig månad men det här året var det ändå en väldigt händelserik tid. Jag åkte bland annat hem till Sundsvall en helg utan att nästan någon där hemma visste om det. Lyckades överraska både pappa, mamma, mormor och morfar. Väl hemma myste jag med Texas, träffade Jocke en sväng och gick på fest med tema P. Fick träffa bästa Sandy och Lollo, och även Lisa som kommit från Umeå. En rolig fest där alla klätt ut sig väldigt bra. Själv var jag ett påskris som jag pysslat ihop i brist på idéer. Väl tillbaka i Uppsala gick jag på middag på Stocken med finaste vännerna. Trerätters och vin i mängder, en och annan shot och dans tills fötterna värkte. Bra kväll med bästa gänget.

Hösten gick verkligen galet fort och helt plötsligt hade inte bara blivit första advent utan även andra, tredje och fjärde. Innan det var dags att bege sig hem till Sundsvall för julen hann vi med en fest för att fira att Rasmus fyllt år. Sara hade ordnat allt så bra och när han klev in genom dörren hade han verkligen ingen aning om någonting. Vi hoppade fram från våra gömställen och överraskade honom till tusen. Så himla kul med överraskningsfester. Efter det gick vi på Stocken och dansade järnet, sen kramades vi lite extra innan det var dags att säga hej då för några veckor. Väl hemma i Svallis blev det fest på juldagen hemma hos pappsen på Grunden. En väldigt rolig kväll med mycket blandat folk och många man inte sett på väldigt länge. En äkta hemvändarkväll helt enkelt.

Sen, tro det eller ej, så var ännu ett år över och det var dags för nyårsafton. Detta år hade vi bestämt oss för att hålla spektaklet på Grunden som två år tidigare, och vilket bra val! Kvällen inleddes med en väldigt trevlig trerättersmiddag som kantades av snappsvisor och frågesport. Efter middagen blev det dags för tävlingar och sen en massa dans. Vi var nitton personer som var med på middagen, men när klockan slog tolv måste vi ha varit trettio, minst. Och trots att huset ett tag fylldes oroväckande snabbt blev kvällen så himla lyckad. Inget drama, inga tårar och inga missförstånd, som vanligtvis brukar utspela sig på årets mest laddade kväll. Utan istället blev det verkligen en bra kväll rakt igenom som inte var slut för än halv sju morgonen efter. 2013 hade anlänt, med dunder och brak.

Så nu är det alltså dags för ännu ett år, vilket känns helt sjukt egentligen. Vart tog tiden vägen? 2012 var ett väldigt fint år. Ett år med mycket känslor i kroppen som varit svåra att förstå sig på. Men även känslor som fått en att bara vilja skrika av lycka. Ibland har det känts som att 2012 var ett ganska platt år, men det är nu så här i efterhand som jag inser att jag har haft så fel. Det här året har verkligen varit fyllt med så många stunder då jag verkligen mått bra. Då jag verkligen fått känna glädje, i både mikro- och makroperspektiv. Många människor har haft en inverkan på mig som person det här året och det är verkligen många möten som förändrat mig. Fått mig att tänka annorlunda, se på saker med andra ögon, värdera saker som är viktiga. Men framför allt, har jag lärt mig att det allra viktigaste är att alltid komma ihåg att sätta mig själv i första hand. Att alltid tänka på vad jag mår bäst av och vad jag vill. 2013 ska verkligen bli ett bra år. Men det ska inte bara bli bra. Det ska bli mitt.